Nya symtom bläää

[kjaamar]

ush jag har gjort mig själv sämre! jag va uppe hos gottfries och fick diagnos och B12! kände mig mycket mer energi full efter jag började med sprutorna och jag började hitta på saker! som att gå på promenader etc!
Och nu har jag fått ytterligare symtomer! har hjärtklappningar stup i kvarten, känns som hjärtat httoppar över slag, jag känner mig små yr hela tiden och i mellan åt så yr att jag inte kan stå på benen! Illa mår jag oxå! en gång var jag så yr när jag va och handla att dom fick ringa ambulans för jag kunde verkligen inte stå upp!
På sjukhuset sa dom att jag hade kristal sjukan och att de va stress som gjorde att jag kände hjärtklappnarna! jag på sa att jag inte trodde att de beror på de utan på ME då inte yrslen va läges beroende! jag e yr varesig jag står eller ligger! Dom trodde inte på mig och sa att jag fel!¨
När jag pratade med min läkar kontakt inom psykiatrin så säger han att jag har Panik attaker vilket jag sa att det har jag inte alls! jag sa att jag kände symtomen när jag satt och prata med han (och jag var totalt lugn) och han sa att jag ändå hade panik ångest!! Vilket gjorde mig sååå förbannad!

Att de ska vara så svårt att lyssna!!

Detta ledde till att jag blev felaktigt sjukskriven! han sjukskrev mig vilket va bra! men för Panik ångest! och ville sätta in massa antidepressiva igen! jag har gått på dom innan men dom hjälper mig inte! jag e inte depprimerad! vARFÖR SKA DE VA SÅ SVÅRT ATT FATTA DE?!

[Baggis]

Din situation är klart knepig! Vet av egen erfarenhet hur det är när man inte blir förstådd och får bekräftelse...

Tror dock att detta med kroppen och dess reaktioner är jättesvårt att bena ut vad som är vad och vad som är orsak och verkan. Jag har för egen del alltmer börjat tro att kroppen och dess stressnivåer liksom kan vara skilt från vad man upplever mentalt så att säga. Alltså på något sätt som att man kan ha kroppsliga symptom som hjärtklappningar, yrsel, mm som är om inte utlösta så iaf "underhållna" av att stressystemet i kroppen är aktiverat samtidigt som man mentalt känner sig relativt lugn. Detta gäller i synnerhet om man har under lång tid lärt sig att leva med en kropp vars symtom och reaktioner är "onormala". Då är det som om man mentalt inte längre blir så uppjagad av dessa symptom, men samtidigt fortsätter kroppens autonoma system att reagera på olika sätt som orsakar kroppsliga symptom.

Hur upplever du dessa dina symptom? Är det obehagligt att få dem? Eller blir du arg-envis? Eller kanske t.o.m mer neutralt objektivt iakttagande av dem? Jag har gått igenom många olika faser i livet med allehanda reaktioner på dylikt, allt från dödsångest via ilska till ett mer stillsamt neutralt accepterande. Min erfarenhet är att kortsiktigt kan ilska hjälpa en i sådana situationer, men långsiktigt är alla "negativa" känslor liksom energi-dränerade och leder en bara nedåt totalt sett.

Detta är bara egna reflektioner och absolut inget som finns några fina vetenskapliga evidensbaserade studie på, ifall nån nu trodde det, haha!