• Välkommen till MEF-forum — öppet, gratis forum om Myalgisk Encefalomyelit (ME).
 

Mörk Choklad

Startat av Anncamilla, 2010-01-23, 14:31

Föregående ämne - Nästa ämne

Anncamilla

Någon som testat?

Mörk choklad bot mot trötthet
Uppsala Nya Tidning, 2007-10-01
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=658416,00.html
Camilla
Fibromyalgi samt ME

affa

#1
Ja, Annacamilla!

Jag har testat för skojs skull, men trodde inte ifrån början heller på det med mörk choklad och det är säkert flera i forumet som gjort.
Denna trötthet de har testat på är nog en allmän trötthet, som inte har något med vår kategori av sjukdom.
Trötthet kan ju bero på så många olika tillstånd dessutom.
Om vi har ME i olika styrkegrad, så är detta en mycket seriöst sjukdomstillstånd!

Anncamilla

#2
Citat från: affa skrivet 2010-01-23, 18:09
Ja, Annacamilla!

Jag har testat för skojs skull, men trodde inte ifrån början heller på det med mörk choklad och det är säkert flera i forumet som gjort.
Denna trötthet de har testat på är nog en allmän trötthet, som inte har något med vår kategori av sjukdom.
Trötthet kan ju bero på så många olika tillstånd dessutom.
Om vi har ME i olika styrkegrad, så är detta en mycket seriöst sjukdomstillstånd!


Jag förstår inte riktigt ditt svar? Tyckte du att det hjälpte med choklad?
Det står i artikeln att det var personer med Kronisk trötthetssyndrom!
Camilla
Fibromyalgi samt ME

affa

#3
Ja, Du vet Anncamilla, det dom kallar Kroniskt Trötthetsyndrom, kan vara i princip vilken trötthet som helst.

De klumpar ihopa all sorts trötthet, men har ingen aning om att det finns en äkta med benämningen G93.3, ja nu tappade jag bort beteckningen, men någon får rätta mig om jag har fel!

Vad poängen är, att vårt tillstånd, handlar inte om vilken trötthet som helst, utan beror på belastning med infektioner, så man kan i princip säga att vi lider av "kronisk blodförgiftning" och eller "kronisk hjärninflammation". Ja, jag vet att det är i överkant uttryckt, men kan vara ganska beskrivande i alla fall!

Detta låter förfärligt och detta kan man inte säga hur som helst om man skall vara seriös, men jag är kroniskt arg på hur vårt tillstånd behandlas och har förlorat hela mitt liv på denna sjukdom, så det är därför jag reagerar ibland med ilska!
Jag tycker så synd om alla sjuka i denna förfärliga sjukdom, men spelar inte ut korten så här i vanliga fall.
Brukar vara seriös och hålla mig till "fakta", men har tröttnat på detta tunnelseende ifrån den hierarkiska tunnelseénde vården - förlåt!

Tyvärr ser jag på vår sjukdom som "kronisk blodförgiftning" och Myalgisk Encefalomyelit, som man inte vill erkänna, just för att det betyder "hjärnhinflammation", vilket skulle vara förfärligt för vården att "erkänna".  ::)
Kasper Du får redigera detta om Du vill!

Mayordomo

Jag har för mig att mörk choklad har figuerat tidigare på forum kring ME. Jag tror inte att det är något som har någon avsevärd effekt hos någon. Hos mig har det ingen märkbar effekt. Lite energi kanske det ger, men det ger inte mer effekt än ifall jag får i mig mat. Ett äpple eller en apelsin ger större effekt. Jag brukar köpa choklad av märket "1848" av "Poulain Chocolatier". Det är ett franskt märke. Lindth och Marabou choklad tycker jag inte alls om. Problem med choklad för mig är att det ger finnar, speciellt på vintern då huden är extra svår.

Chokladen skall vara så fri som möjligt från tillsatt fetter och innehålla så mycket kakao som möjligt för att fungera som en antioxidant, och ha mer positiv än negativ effekt, enligt vad jag hört.

Torgny

har också blivit erbjuden (och testat) "hälso"choklad från välmenande vänner - men som Kasper säger ger kolhydraterna en viss blodsockerhöjning och visst, det kanske finns antioxidanter och annat bra stoff i godiset men att säga att det hjälper hur man mår...inte en chans. känns lite som ett hån om jag ska vara ärlig.
Vill bara leva mitt liv - fullt ut.

Baggis

Jag tror att det är som med många andra saker, dvs att mörk choklad kan vara en pusselbit mot bättre hälsa, men långt ifrån den enda. Liksom att det inte nödvändigtvis är bra för alla eller ens för en och samma person hela tiden.

Har erfarenhet av att till synes slumpmässigt må både bättre och sämre av olika saker jag har ätit och druckit. Numera tål jag det mesta och kan klart tydligare urskilja saker som har bra eller dålig inverkan på främst magens funktion. Jag får den känslan att en central del i ME-problematiken är nått galet med mag- och  tarmsystemet, vilket i sin tur ger en regnbågspalett av knäppa symptom som dessutom varierar över tiden.

K-Boy

Kakao innehåller flera aktiva ämnen som tillsammans kanske kan förklara varför många anser choklad vara tydligt mer angenämt än andra livsmedel:

Stimulerande xantinderivat: koffein, teofyllin och teobromin.
Anandamid som likar den aktiva substansen THC som finns i cannabis. Dock i mycket små mängder.
Ämnen som motverkar nedbrytning av anandamid.
Fenetylamin som vi tillverkar glädemolekylen dopamin av.
Choklad har visat sig öka nivåerna av den trevliga signalsubstansen serotonin.
Antioxiderande polyfenoler.

Halten av kakao bör vara minst 70%

Har själv just köpt ett gäng chokladkakor mellan 72 - 90% rent kakao...
Förutom att jag nyser varje gång jag tar en bit så har ingen övrig effekt inträtt men det visar sig med tiden... 8)

// K-Boy
It all started with a flu back in 1993...

Diagnos: G93.3

Lars Fredriksson

När jag blev sjuk (eller rättare strax före start-infektionen men efter Pandemrix) hade jag konstig sömnighet mitt på dagen, ständiga ryckning i musklerna och ofta röda ögon. I denna veva gick det åt mycket mörk choklad, ty ännu var tröttheten just trötthet och inte influensaliknande trötthet/matthet såsom senare...

Numer har jag helt slutat med allt godis vilket sannolikt är det bästa på sikt, vem vet????

Bengt59

#9
Får ej ge andra råd!!

Bengt59

#10
Får ej ge andra råd!!

matt-i-märg

#11
Choklad och motion...

En människa som förlorat en stor del – eller hela – sin förmåga att skapa livsinnehåll, nya minnen, karriär och ekonomisk trygghet försöker självfallet med alla medel återfå sin hälsa och sitt liv.

En individ som inte bara gått från frisk till sjuk utan som också tvingas utstå andra människors oförståelse och bristande respekt, eller kanske rent av distanstagande, har inte självmant valt en så svår livssituation framför ett liv med möjligheter, kvalitet och respekt.

En person som till viss del – eller konstant – lever ofrivilligt isolerad under påtvingad vila och ständiga försämringsskov, kanske helt utan förmåga till det mest basala, är varken omotiverad eller viljesvag utan motsatsen till det. För att orka hantera den reella verkligheten måste viljesystemet dessvärre tämjas eller dämpas ned. Ett arbete som till synes aldrig tycks ta slut (längtan efter liv är för stark). Naturligtvis kan en påtaglig nedsättning – eller en total utslagning – av tidigare välfungerande energisystem, funktionsförmågor och tryggt integrerade rollidentiteter även leda till krisreaktioner och nedstämdhet eller depression, inte minst om det yttre stödet är lågt. Den primära orsaken är inte livsleda eller ointresse för aktiviteter som tidigare varit till glädje utan belastande faktorer av motsatt karaktär, såsom förlust- och sorgeupplevelser och en längtan efter livet så som det var.

Människor som år ut och år in har levt med ME kan säkerligen lista otaliga försöksperioder, många gånger långsiktiga och 100 procent konsekventa, av egenbehandling med syfte att nå bättring. När den svenska vården, utan ME-kunskap och utan intresse för uppdatering, har avfärdat en person som frisk står hen där allena. Att få en korrekt diagnos kan ta orimligt många år. Sökandet efter hälsa fortsätter givetvis ändå, på ett eller annat sätt utifrån personens förutsättningar och individuella funktionsnivå (sjukdomens svårighetsgrad). Merparten riktar förmodligen ett större fokus mot friskvård (kostmedvetenhet, kropps- och näringsfysiologi, meditation med mera) och alternativa metoder (såsom akupunktur och näringsterapeutisk behandling) för att försöka stärka immunförsvaret, höja energinivån och minska besvär.

Individer som inte är för hårt drabbade har fortfarande ett visst energi- och funktionsutrymme kvar. Att lägga den begränsade orken på att inkorporera, praktisera och utvärdera sådant som anses främja allmän hälsa är troligen mycket vanligt. Sedan barnsben har gemene man lärt sig att motion är bra. Det är inget undantag (utan snarare regel) att träning ingår bland arsenalen av (desperata) försök, så även mörk choklad. Den här typen av råd, som ofta påstås ha botbara effekter, är dessvärre klassiska exempel på okunskap och kanske det enda "stöd" en ME-sjuk får från sin omgivning.

Personer som under decennier har levt med ME har fått lära sig den hårda vägen – vad som stöttar, vad som försämrar – utan riktlinjer eller vägledning från en sjukvård som borde inkludera alla. En jämlik vård tar oacceptabelt lång tid att få. Livsöden kommer och livsöden hinner dö ut, en underfinansierad forskning ger föga hopp. Den utbredda kunskapsbristen gör livet onödigt svårt. I spåren av den, undermålig eller felaktig behandling, bristfälliga underlag och missriktade interventioner. I spåren av den, felaktiga diagnoser eller ingen diagnos alls med en fördröjning över tid (år) som också förhalar och försämrar chansen till lämplig vård, kanske i flera led. I spåren av den, misstro och ringaktning eller en oförmåga att förstå den sjukes svårigheter och begränsningar. I spåren av den, välmenande råd och tips som bygger på grundlösa föreställningar. Det främsta alternativet till scenarion som dessa har varit att resa utomlands till internationella experter med mångårig kunskap om ME, vilka betalas med dyra pengar ur egen ficka. För att kunna möjliggöra det krävs inte bara fysiska utan även ekonomiska förutsättningar, några få förunnat.

En människa som lever i ett konstant tillstånd av sjukdom har ett ökat behov av näringstät kost. Den som är för sjuk för att själv kunna laga mat har förhoppningsvis någon som hjälper till med det (undernäring tär mycket på en kropp som inte är frisk). Även lättupptagliga kosttillskott (mikronutrienter, antioxidanter, fettsyror (omega3) och probiotika) kan vara behövligt som extra stöd och skydd. Ett ökat antioxidantintag från kosten torde rimligen vara till nytta med tanke på utgångsläget, en kraftigt förhöjd oxidativ stress och ett nedreglerat (undermåligt fungerande) antioxidantförsvar. Mörk choklad är en antioxidantkälla bland många andra.

Kardinalsymtomet vid ME, ansträngningsutlöst neuroimmun utmattning (PEM/PENE), ger en låg toleransnivå för motion (och andra fysiskt belastande aktiviteter). Mentalt ansträngande aktiviteter och/eller miljöer kan generera samma effekt. En del tolererar vissa former av motion, andra har ett snävare utrymme som sträcker sig till en eller flera vardagsaktiviteter (ADL), några får försämringsskov av att förflytta sig i hemmet. Vid den svåraste formen av ME kan det räcka med att bli vänd i sängen. Den som kan utöva motion utan att trigga igång PEM/PENE har inte överskridit sina gränser. Förmodligen är den personen väl insatt i pacing med en företrädesvis mildare variant av ME. I annat fall bör man nog se över diagnosen?

Om choklad och motion vore boten för ME skulle det inte finnas några ME-sjuka i världen. Om lösningen vore så enkel då hade jag varit frisk för många herrans år sedan.
"Hopefully one day, my dream is that our medical community will produce a formal apology to the patients that—not having believed them all these years—they are facing a real illness." -Dr. Jose Montoya

Bengt59

#12
:-)