• Välkommen till MEF-forum — öppet, gratis forum om Myalgisk Encefalomyelit (ME).
 

Hur ska man acceptera sin trötthet?

Startat av DodeN, 2009-02-20, 15:28

Föregående ämne - Nästa ämne

Anncamilla

Citat från: kjaamar skrivet 2009-09-08, 17:01
Hej allesammans!
Jag är ny här inne och ny på ME. de va inte förens typ 2månader sen jag för första gången hörde om ME, när min läkare kom på att jag har de med största sannolikhet.  Jag jobbar fulltid men har svårt att orka med. tröttheten är det värsta tycker jag.. att vara sjuk stupikvarten eller att ha ont har jag "vant" mig vid då det har pågått i över 8å, men denna förlamande trötthet vet jag inte hur jag ska kunna hantera.. och den blir bara värre och värre..för varje år som gått sen jag fick körtelfeber för 8år sen så orkar jag bara mindre och mindre. och nu orkar jag knappt gå upp och jobba. jag tar mig igenom dagarna på jobb men e konstant på dåligt humör och när jag kommer hem så sätter jag mig i soffan och kommer inte upp igen. på helgerna orkar jag inte göra nåt..de blir soffan,tv och datorn..  min pojkvänn sköter de mesta av hushålls syslorna men hur länge kommer de vara... innan han tröttnar på de, och mig??Alla mina vänner har "försvunnit" för jag orkar inte hitta på nåt så jag är tråkig. Jag är bara 25.. hur ska jag kunna acceptera att jag inte orkar har ett normalt liv??

HÅLLER med hur ska man orka med detta och kunna acceptera?
Jag orkar inte heller NÅGOT, helt förlamade orklös
Camilla
Fibromyalgi samt ME

Anncamilla

Citat från: Saga_1 skrivet 2009-09-08, 23:03
Orkar inte skriva mer nu, men ville bara säga att du inte är ensam. Jag är 27 och är sen 1 år tillbaka heltidssjukskriven.
Jag älskade mitt jobb, plugga till terapeut, nybliven husägare och blöllop på gång.

Nu är jag sjukskriven, tvingades hoppa av utbildningen, sälja huset och min sambo lämnade mig. Allt detta pga denna fantastiska sjukdom. Kan i prncip inte göra något av det jag älskar och tcker är kl längre för att kroppen inte orkar någon.
Jag vilar dagarna i enda och kan någon gång ibland klämma in en fika med en vän eller något kul, men större delen av tillvaron bara är. Oftast mer munter än nu, men har ont. Skriver mer en annan dag

Förstår dig med till FULLO, så ser det ut för mig med, orkar ingenting!!!! JÄVLA sjukdom
Kan de inte hitta någon bot SNART
Camilla
Fibromyalgi samt ME

Anncamilla

ska man börja gå på amfetamin eller???
Camilla
Fibromyalgi samt ME

affa

Jag tror att det är svårt att acceptera en sådan sjuklig trötthet som vi har.

Det går inte att tänka sig ifrån sjukdomen eftersom den påverkar förmågan att överleva i sitt liv med sina primära behov.
Jag har aldrig under min förtioåriga sjukdom kunnat acceptera denna svåra sjukdomstillvaro och det tror jag var och en som lever på gränsen att stå ut känner och jag tror att det är fullständigt NORMALT att känna så!
När symtomen är mindre, ja då går det lättare att leva- så simpelt enkelt är det att förstå för oss som lever med detta tillstånd!!

Jag är förvånad om jag frågar någon om hur det står till och får till svar jo det är bra!!
Om någon frågar mig om hur jag mår, så kan jag bli förvånad att man överhuvudtaget frågar, eftersom jag aldrig mår RIKTIGT BRA och har aldrig gjort det sedan jag var tjugo.

Det GÅR INTE ATT LEVA MED DENNA SJUKDOM och ändå måste vi göra det och som tur är går sjukdomen ofta i skov, så att det finns några dagar med lindring, som ger mig hopp och lite vila!

En HIV och AIDS-läkare, som även arbetar med ME syndromet tillfrågades en gång, om hon fick välja vilken sjukdom hon minst av allt skulle vilja drabbas av så svarade hon att ME-syndromet hade hon erfarenhet av som den värsta sjukdomen!!

Dessutom, så blir man ALDRIG VAN med detta sorts lidande!!

Anncamilla

Citat från: affa skrivet 2010-02-08, 12:46
Jag tror att det är svårt att acceptera en sådan sjuklig trötthet som vi har.

Det går inte att tänka sig ifrån sjukdomen eftersom den påverkar förmågan att överleva i sitt liv med sina primära behov.
Jag har aldrig under min förtioåriga sjukdom kunnat acceptera denna svåra sjukdomstillvaro och det tror jag var och en som lever på gränsen att stå ut känner och jag tror att det är fullständigt NORMALT att känna så!
När symtomen är mindre, ja då går det lättare att leva- så simpelt enkelt är det att förstå för oss som lever med detta tillstånd!!

Jag är förvånad om jag frågar någon om hur det står till och får till svar jo det är bra!!
Om någon frågar mig om hur jag mår, så kan jag bli förvånad att man överhuvudtaget frågar, eftersom jag aldrig mår RIKTIGT BRA och har aldrig gjort det sedan jag var tjugo.

Det GÅR INTE ATT LEVA MED DENNA SJUKDOM och ändå måste vi göra det och som tur är går sjukdomen ofta i skov, så att det finns några dagar med lindring, som ger mig hopp och lite vila!

En HIV och AIDS-läkare, som även arbetar med ME syndromet tillfrågades en gång, om hon fick välja vilken sjukdom hon minst av allt skulle vilja drabbas av så svarade hon att ME-syndromet hade hon erfarenhet av som den värsta sjukdomen!!

Dessutom, så blir man ALDRIG VAN med detta sorts lidande!!

Usch usch Usch men som sagt nu är min boll i rullning
Camilla
Fibromyalgi samt ME